Ni vet väl att det som ni läser i min blogg, det som dyker upp på Instragram och det som finns på Facebook inte är presentabelt, inte är en rapport av mitt liv. Det är inte summan av mitt liv. Jag vågar påstå att det är så för andra också. Om någons avtryck i sociala medier är en total spegling av hur deras vardag och liv ser ut så är de ett extremt undantag. Det säger ju sig självt egentligen men jag märker i samtal att många behöver höra det. Så nu skriver jag det här. Det du ser på Facebook, Instagram eller var du nu lever ditt digitala samliv är inte sanningen av människors liv. Det är vad människor vill berätta om sina liv. Det innebär inte att det de inte berättar för dig inte finns eller att det de berättar är osanning. Många vill gärna då se det som fejk. “Allt på Facebook är så fejk!” kanske. Eller så är det sjukt jävla intressant. Jag är väldigt fascinerad och intresserad av mänskliga beteenden och just berättandet. Vad väljer vi att berätta, för  vem och  varför?  Det säger så mycket om en person.

Bildtolkning. Frida lutar huvudet mot sin knutna näve. Hon ser full i fan ut. Svartvit bild.

Om du går ut på Facebook och känner stress över allt som andra gör, alla glada liv och alla fina bilder. Om det får dig att må dåligt och känna stress över ditt liv, då kanske du ska logga ner för idag. För det inte presentabelt för hur andra har det, och det borde inte heller vara meningen med sociala medier att jämföra sig med andra. Det borde vara att få kontakt med varandra. Om du blir stressad av sociala medier logga ned. Let it go! Som Elsa of Arendelle skulle sagt.

Oavsett hur bra nånting är så kan det orsaka ångest, stress och oro. Det är anledningen till att pengar, trygghet och andra saker som vi tänker ska göra oss lyckliga inte säkert gör det.

Något jag tycker är bra med sociala medier också är ju alla grupper man kan vara med i och få kontakt med andra människor, andra med samma intressen. Det är ju sjukt roligt vilka Facebookgrupper det finns, det finns verkligen engagerade grupper med till exempel specialintresse för gräsmattor. Att nörda ner sig i gräsmattor. Det finns grupper där du kan prata om familjeliv och föräldraskap. Men något som också är återkommande i många grupper är just det här att det blir konflikter och att folk beter sig illa och inte kan diskutera eller samtala på ett bra sätt.

Så jag tänker att då och då kanske man kan göra är att luta sig tillbaka, och titta på det trådarna, samtalen, chattarna som man deltar i. Är det här viktigt? ger det här mig någonting? bidrar jag med någonting bra? Är det ett bra samtal där vi faktiskt kommer fram till någonting, eller hackar vi bara på varandra? Jag tror att oavsett vi vad vi gör, eller deltar i livet så ska vi just göra det. Ta ett steg tillbaka och titta, är det här bra saker, är det rimligt? Eller skadar vi varandra eller oss själva? Och fundera på om vi vill fortsätta eller lämna, att alltid lämna kan ju också vara skadligt, man får aldrig landa.

Det fina med att ha en blogg som man inte tjänar pengar på är att jag kan ha bloggen just för min egen skull. För att skriva om det jag orkar just nu, och det jag tycker är viktigt. Jag kan skriva 10 inlägg på en dag, det kan också gå månader utan att jag skriver någonting alls. Om jag inte skriver inte någonting alls så betyder det ju inte att det inte händer något i mitt liv. Det är så himla rimligt!