Jag tar väl medicinen då
Nu har jag i hämtat ut SNRI-medicinen och börjat ta den. Venlafaxin. Nu när beslutet är taget känns det bra. Ett lättnad. När jag tog beslutet kändes det förjävligt. Som om jag puttades in i ett hörn utan valmöjligheter. Utan vägar ut. Jag grät och grät och grät. Ni förstår, jag har bara två lägen. Antingen kommer jag inte åt något annat än ångest och panik. Jag känner mig bara tom och går på autopilot. Eller så kommer allt utan att jag kan hantera det. Får panik, skriker eller gråter. Jag vet inte vilket som är värst.
Damen på apoteket började ställa en massa frågor om medicinen för läkaren hade skrivit så dålig information. Jag ärr ledsen, jag kan inte svara på nåt. Snälla hjälp mig så gott du kan utan att be mig om nåt. Jag uppfattar jag får betala mer för att de inte har rätt märke inne i lager. Du kanske kan ta dig till ett annat apotek? Det var svårt för mig att alls ta mig hit och ta en kölapp så snälla hjälp mig komma härifrån med medicinen bara.

Väl hemma förstår jag varför apotekaren hade funderingar kring läkarens instruktioner om medicinen. Där instruktioner om när och hur den ska tas står det “ensligt separat schema.” Inget mer. Vilket separat schema? Jag frågar assistenten som var med vid läkarbesöket. Hon vet inte heller. Jag är säker på att de inte får gå till så här men all kontakt med den läkaren har varit jättekonstigt. Det kan bero på att det är fel på mig. Antingen kan jag fortsätta stå i kö eller så tar jag den här medicinen nu. Jag går in på FASS läser informationen riktad till både vårdpersonal och användare, sen planerar jag utfasning av SSRI och infasninig av SNRI efter bästa förmåga. Hälften av varje några dagar innan jag går över helt.
Nånting inom mig säger att det finns andra sätt att bli av med det här och att måendet jag har nu inte försvinner för att jag tar psykofarmaka, bara puttas bort ett tag tills det kommer tillbaka. Vad gör det med min kropp? Det finns något jag borde göra för att må bättre som jag inte gör. NU tar jag den nya medicinen i alla fall och det känns ändå skönt att ha tagit beslutet.
Vill du läsa mer om SSRI och SNRI?
https://www.1177.se/Orebrolan/behandling–hjalpmedel/behandling-med-lakemedel/lakemedel-utifran-diagnos/lakemedel-vid-depression/
http://www.deprimerad.net/for-lakare/om-depression/antidepressiva-farmaka/aterupptags-hammare/icke-tricykliska-serotonin-och
Massor av kärlek till Dig! Jag har gått från att ha tagit Sertralin under lång tid, till att ha bytt till Venlafaxin för lite över ett år sedan. Jag har faktiskt mindre biverkningar nu och har ett något stabilare mående. Att jag mår lite bättre har också påverkat ångestnivån till det bättre och det enda jag behöver är Theralen vid behov. Har även prövat Buspiron, men den gav viss värk i främst benen och astorr mun. Tyvärr är sjukvården askass när det gäller ångestbehandling och vårdcentralerna borde inte hantera detta alls. Man kan ha tur med en psykiater som kan detta, men det är som att man helt enkelt inte tar ångestproblematik på allvar. Jag gillar dig och det du gör. Jag hoppas att du kan få må bättre och få rätt hjälp.
https://www.regionorebrolan.se/sv/Halsa-och-vard/Om-du-behover-vard/Psykiatri/Psykiatrisk-verksamhet/Allmanpsykiatrisk-oppenvard/Oppenvardsmottagning-universitetssjukhuset/
Tack. Härligt att höra att det funkar bra för dig. Ger hopp!