Har man ingen bytesrätt på kroppar? 14 dagar? 38 år?
Jag skriver här med en stor och tung suck, SUCK!! Ännu ett epilepsianfall, generaliserat epilepsianfall som jag har förstått eller grand seizure som det hette förr. Men den här gången, var jag inte lika förvirrad, jag förstod ju mer när jag vaknade till av vad som hänt och jag hade inte bitit hål på tungan som fortfarande är svullen av första gången. Jag är rätt förvånad över mig själv för jag hade efter första anfallet skrivit om det i en Facebook-grupp där personer som har PHARC hittar varandra. En väldigt exklusiv klubb vill jag lova.
Jag minns inte att jag har skrivit det, och jag kan heller inte minnas att jag har läst på om krampanfall eller epilepsi. Det skulle vara väldigt olikt mig. Så kanske att jag har gjort det, utan att jag minns. Allt känns så konstigt att få något som inte är PHARC. Så upptäcker jag att det också finns andra typer av krampanfall av epilepsi. Vissa så små att personen knappt märkt dem. Att kroppen krampar då och då är inget ovanligt för mig.
Jag känner mig ledsen och kanske att jag har en omedveten föreställning om att när någon är himla duktig på att läsa på, och ta mediciner som erbjuds och att man gör allt man ska skulle vara försäkrad mot nya djävligheter eller att jag skulle stå lite över andra symptom och sjukdomar, än de jag redan upplever och vet om. Men det är klart att det inte fungerar så.
Ps Den skakande handen har inget med epilepsin att. Det har jag för det mesta och är old news. Jag tyckte mest att det såg kul ut.