Jag har haft många roliga stunder i sommar, men det har också varit tungt och tufft. Ständig bemanningskris precis som under våren. Nu när sommarvikarierna slutar har jag faktiskt bara en ordinarie kvar. Att jag kommer ha vikarieöverskott när det blir lov är en ljusglimt att se fram emot, men det hjälper oss inte nu.

Jag håller löpande arbetsintervjuer samtidigt som jag har sömnsvårigheter och rädsla inför hur jag när jag väl fått ihop en grupp ska orka med att utbilda och arbetsleda dem utan att det ännu en gång konkurrerar ut arbetsmljöarbete, medarbetarsamtal  Jag välkomnar tacksamt höstens rutiner och hoppas att de kan utgöra lite trygghet. 

Det enda som jag lyckas med är mitt arbete och det är härligt. Det har varit så spännande och roligt, även om mycket av det förtagits av oro och stress. Jag försöker att låta de fina upplevelserna vara de jag bär med min mot framtiden.

Vi har snabbt som sjutton börjat skola in våra newbies också. Det är intensivt och första tiden kommer ju vara tuff för oss alla. Jag har insett att våra vanligt fortutbildning samt webbaserade teckenspråkskurser inte kommer räcka till om det här ska gå bra. Jag försöker så till en intensivutbildning i TSS(tecken som stöd) och annan dövblindkompetens som att teckna taktilt, syntolkning, taktil ledsagning via handrörelser, socialhaptiska signaler, tydlighet i tal.

Den stora frågan är bara VEM som ska leda utbildningen.