Det har varit en skön sommar. Kanske för att vintern var så himla depressiv och obehaglig. Jag har inte haft höga krav på den här sommaren. Jag har kunnat jobba i den takt jag orkat och inte heller mer än jag velat. Jag är rätt grötig i huvudet av medicinerna, men jag mår bra. Jag har just nu dessutom det mest angenäma problemet man kan önska sig: ett överflöd i bemanningen. Jag har bara ett fåtal gånger lämnat mitt hem.

Jag har hållit uppe min aktivism genom att vara med och ockupera Sollefteå BB hemifrån. Söndagsnätter hela sommaren så sänder funkisaktivister i USA webinarer med olika teman. Måndagskvällar har en grupp svenska funkisaktivister mötts upp i zoom och fortsatt diskussionerna från webinaret.

Av de föreläsningar jag haft bokade har en enda inte blivit avbokad så här i coronatider. Det är en föreläsning i Jönköping på deras pridefestival som de kallar: Qom ut. Jättekul ska det bli!  Föreläsningen kommer även att sändas live och det är ju skitbra för det innebär tillgänglighet för fler.

Yes, och just det. Jag har sett “Vem älskar Yngve Frej?” Det innebär att jag värnat om svenskt kulturarv.