Jag känner att jag är så där farligt nära väggen. Att rulla in i den. Sista tiden har varit så intensiv och jag märker hur mitt arbetsminne och hjärnaktivitet påverkas. Huvudvärk.  Jag glömmer viktiga saker, kan ibland få svårt att tolka intryck och information. Helgen var fantastisk.  Jag behövde vila när jag kom hem men fortsatte jobba. Jag ska ha utbildning för assistenterna idag oc kunde inte förmå mig att välja bort det. Ville förbereda. Packa upp, svara på assistentens frågor om vad som skulle göras och hur. Det prioriterade jag bort. Assistenten sa “jag kan fråga så kan du svara om du orkar.” Nej, låt helt bli att fråga, snälla.

Det kommer bli en bra utbildning idag. Inte perfekt, men jäkligt värdefull. Sen lovar jag mig själv att jag ska vila. Koppla bort allt sånt här i ett dygn. Kanske skriva lite i bloggen men i så fall genom diktering.  Jag kan känna den där förbannade väggen med fingrarna. Vet hur folk drar rakt in i den. Jag har själv varit där, men jag tror mig ha koll nu. Jag tror mig kunna balansera. Som om den är osynlig, men möjlig att känna med fingertopparna och på så vis förhålla sig till. Tror jag att jag är bättre än andra? Är jag övermodig?