Hej Allihop!

Tack för att ni kom hit. Jag är glad över att få stå här och bli lyssnad på. Jag är glad över att få synas, finnas och höras. Personer med behov av LSS har skuffats undan och tystats ner genom en progressiv nedmontering av frihetsreformen som säkerställer vår rätt till att delta och uttrycka oss. För att värna om yttrandefriheten måste vi också värna om LSS, handikappersättning, färdtjänst och rätten att få tolk!

2017 har varit ett skräckens år för många. Har ni sett hur många grymma skräckfilmer som kommit I år? 17 skräckfilmer har haft biopremiär här I Sverige. Inte illa om man gillar att nästan kissa på sig.

Vi har också haft en politisk debatt här I Sverige kring personlig assistans som varit en enda lång skräckis.

För drygt ett år sedan dog en kvinna på en offentlig toalett till följd av neddragningar I hennes assistansbeslut. Det har skapat debatt, men vi har fortfarande inte sett någon som helst varaktig handling.

Här om veckan drog Åsa Regner I nödbromsen. Tack Åsa. Det var inte en dag för sent! Äntligen! Det finns inga ursäkter till varför det tagit så lång tid. Att se människor förlora sina liv och rättigheter har varit en mardröm som pågått alltför länge. Vi 6000 personer som riskerade att förlora vår personliga assistans pga domen i juni kan tillfälligt ta en lättnadens suck. Det 1000 personer som redan fått sitt assistansbeslut indraget eller reducerat kan inte det. De befinner sig fortfarande I sitt livs mardröm. Många lever fortfarande i en vardag där deras behov av att andas och äta inte räknas som grundläggande behov.

Jag står inte här för att jag förlorat mina assistanstimmar. Jag står här för jag är en av dem som fortfarande har dem kvar. Om jag vore en av de 1000 assistansanvändare som förlorat sin frihet och delaktighet hade jag inte haft möjlighet att delta här. Jag hade varit fången I mitt hem. Jag hade levt I grupphem eller hemma hos någon av mina föräldrar.

Inom en månad kommer regeringen få en analys av hur tidigare domar påverkat assistansbeslut. Det är inte rätt att vi ska behöva vänta uppåt två år innan en lagändring träder I kraft när vi befinner oss en kris som beror på tio års undanflykter.

För tio år sedan -November 2007- började Försäkringskassan hävda att enbart integritetsnära delar av grundläggande behov ger rätt till assistansersättning. De fick stöd I regeringsrätten 2009.

● Sedan dess har handikapporganisationerna protesterat och bett om ny utredning av lagen.

● Sedan dess har vi sett LSS nedmonteras på ett väldigt makabert sätt.

● En ny dom 2015 begränsade femte grundläggande behovet i LSS,

● 2016 kom en dom som gjorde att egenvård inte heller fick räknas som ett grundläggande behov.

Inom en månad kommer regeringen få en analys av hur tidigare domar påverkat assistansbeslut. Det är inte rätt att vi ska behöva vänta uppåt två år innan en lagändring träder I kraft när vi befinner oss en kris som beror på tio års undanflykter. Ingen lyssnade på de som blev offer för det här! Två olika regeringar lät det här fortgå och ingen ville ta ansvar.

Ingen har tagit ansvar idag heller. Åsa Regnér må ha tillfälligt dragit I handbromsen för indragningarna av personlig assistans som beror på dombeslutet från juni I år, men vi står just nu stilla.

● Regeringen har INTE lovat någon förändring.

● Regeringen har INTE ändrat på sina bedömningar.

● Regeringen har INTE ändrat direktivet till LSS-utredningen.

En utredning vars direktiv inte är att förbättra LSS utan att minska kostnaderna. Utredningens uppdrag är fortfarande att hitta sätt att föreslå stora nedskärningar I den statliga assistansersättningen. Ordet ”kostnad” nämns 38 gånger I regeringens direktiv. 38 gånger!

Det finns ett väldigt fint citat. Den som sa det var Carl Jung. Han var psykolog och filosof i Schweiz under 1900-talets första hälft.

”I am not what happened to me, I am what I choose to become.

“Jag är inte det som hände mig, jag är vad jag låter det förändra mig till.”

Det är vackra ord tycker jag. Det är ord som blivit min vägvisare. Oavsett omständigheter jag utsätts för så har jag makt över hur jag hanterar dem. Jag skulle önska att samhället och staten gav mig fler redskap för att hantera mina omständigheter än vad de gav mig omständigheter att hantera. Det känns ofta som ett ekorrhjul där staten få bekosta onödiga motsättningar de själva ger mig.

Personlig assistans och LSS kostar, men Sverige kommer inte spara pengar genom att skära ner på den assistansen. Det enda som händer är att man flyttar kostnaderna. Flyttar dem till landsting, kommuner och enskilda. Behoven upphör inte.

Idag går 87% av assistansersättningen till assistenternas löner. Hälften av lönerna går direkt tillbaka till samhället I form av sociala avgifter och skatt. Personlig assistans innebär jobb åt 80 000 medborgare. Det innebär att anhöriga som annars måste göra det assistenten gör idag istället kan arbeta. Det innebär att assistansanvändare kan arbeta. Människor som potentiellt går från bidragsberoende till att bli arbetstagare. Regeringen har som mål att ha Europas lägsta arbetslöshet.

Att investera i LSS är att investera I samhället!

Är det verkligen så? Låt oss titta närmare på ett typexempel. Jag står ju här så vi tar mig. Jag har personlig assistans dygnet runt p.g.a spasmer som kan försätta mig i fara om jag inte har en kunnig assistent hos mig. Jag har 6 schemalagda assistenter som arbetar. Jag har ca ett antal timvikarier som hoppar in vid behov. Bland dem står fyra nära anhöriga som rings upp om ingen annan kan. De gör det vid sidan av heltidsarbete eller studier. Med mina assistenters insats kan jag vara mamma till mitt nioåriga barn, jag kan arbeta, jag kan bo på egen hand, jag kan dejta, jag har kunnat lära mig teckenspråk, jag kan kunnat göra hatten jag har på mig. Jag kan källsortera och ta mitt ansvar som samhällsmedborgare! Jag kan delta i den här manifestationen! LSS skapar en möjlighet att på egen maskin skapa sig ett gott liv på samma villkor som ni.

Ändå är dagens assistansbeslut fyllda av begränsningar, det som från början var tänkt att skapa möjligheter. För att få assistans att kunna sköta sin hygien på samma villkor som alla andra måste det ske på si och så många minuter. Ja, till och med sekunder ibland. Det som ska vara en frihetsreform har med tiden mer och mer förvandlats till tetris-spel där ingen kan vinna. Besparingar och nedskärningar hugger LSS I ryggen och lämnar oss som offer.

Åsa Regnér skjuter frågan på framtiden. Genom att dra I nödbromsen men tillsätta utredningar som ska vara klara först oktober 2018 och lagstiftningsändringar till 2019 räddar hon tillfälligt sitt ansikte men undviker debatten I riksdagsvalet. Om avsikten med utredningen varit att föreslå förbättringar hade den varit klar innan valdagen!

Vad vi behöver nu är att lagen ändras med målet att stärka kvalitén i LSS, inte slakta den. Vi har inte råd att vänta. NI har inte råd att vänta.

Manifestationens paroller

• Äntligen nödstopp men inte för alla!

Vad händer med dem som påverkats av tidigare domar?

• 1 av 10 får äta!

Bara lite drygt en av tio som ansöker om assistans för första gången får ja. Alla andra får avslag. Vad händer med dem?

• Nya direktiv till LSS-utredningen!

Stärk upp, istället för att slakta!

Assistans är frihet! Rädda LSS!