Japp, nu sitter jag här på italienska vinbaren intill hotellet för lite alonetime. Lusten kommer över mig när jag och sven flydde familjeland för en kaffe hör. Ottilia var och tränade inför kvällens uppträdande med ministars. (exakt som det låter: småstjärnorna minus agneta sjöberg.) Då fick inte mammor och pappor tjuvkika. Vi får inte ens veta vad hon ska ha för scenkläder, godingen. Sven jobbar idag men när vi lämnade hotellet bytte vi den ledsagande assistens-rullstoltjej-posen till paret som går/rullar hand i hand-posen. Det och en capuchino satt fint, men tiden var över alldeles för fort. Jag blev sugen på att gå tillbaka utan någon alls. Ingen som servar och ser till att jag inte kör in i några lyktstolpar. Fråga mig inte varför! Vem till köra in lyktstolpar liksom? Men det kan nog vara värt det om jag får känns känslan av att vara själv. Inte bara hemma-själv, utan ute-på-ett café-med- en-god-bok-själv. Jo ja, det känns skönt.

Plötsligt märker man hur fruktansvärt trevliga folk är mot en när man kommer ensam i rullstol. När man har min make eller en assistent med sig vänder de sig till henne/honom. Bra känsla att fixa småproblemen själv.

Sven och Ottilila är och doppar fötterna i havet nu tror jag. Jag är lite avundsjuk på det. Jag har lekt med tanken att trotsa oddsen och göra det men det är nog inte värt det. Jag kan nog trotsa otillgängligheten, lämna rullstolen på strandpromenaden och gå över sanden till vattenbrynet med lite hjälp men vattnet kommer vara kallt så för mina köldkänsliga fötter kommer det inte vara skönt alls. Jag nöjer mig med att sitta här med ett glas rött och leva upp till mamma-på-vift-sterieotypen.

Innan jag gled in på uteserveringen har jag shoppat också. På supermarket bredvid köpte jag solkräm och mamma-godis. Aftereight i fickformat. I like it! Fast jag är inte ett dugg sugen. Det var mest ett statement. När Ottilia leker i sin koja sen (garderoben där hon somnar varje kväll innan pappa lyfter över henne) då ska jag smygäta den som föräldrarna i malaco-reklamen. Då är godis somm godast -när man får smygäta den.

Nä, nu har jag en kvart på mig att läsa lite till och dricka upp vinet. Sen har jag också gott om tid att ta mig till middagsbuffén. Snubbla över kanter och kyssa lyktstolpar. Bara lite mer alonetime först. Lite, lite.

20130208-175813.jpg