Kryp ihop och försvinn, din lilla insekt, så slipper samhället kostnaden av dig.

Bild 2015-11-06 kl. 21.30Jag har varit sjuk i en månad. Legat hemma med lunginflammation och matthet. Det har funnits så mycket att skriva om men orken har inte funnits, inte självförtroendet heller. Kombinationen av må så fysiskt dåligt, tanken på allt som egentligen behövde genomföras och orken som inte fanns gjorde mig deprimerad. Många saker har stått helt stilla. Om det inte varit så att jag i somras fick kontakt med helt rätt person hade det här med modersmålsundervisning i teckenspråk också stått helt still.

Redan förra året ansökte jag om  modersmålsundervisning i teckenspråk för Ottilia  då hon skulle börja förskoleklass. Jag fick ett urdåligt bemötande och Bild 2015-11-06 kl. 21.32 #3blev uppmanad om nära och kära att kontakta pressen och inte ge upp. Att kontakta pressen hjälper sällan. Det sätter ett ljus på frågan för tillfället, men så fort strålkastaren flyttat sig och beslut ska tas är frågan bortglömd. Tyvärr.
Jag tog diskussionen med Birgittaskolan och modersmålsavdelningen men hade själv inte tillräckligt med kunskap för att komma nån vart. Jag hade nyss förlorat sista hörseln på mitt andra öra och skulle operera in ett CI. Mitt dåvarande assistansbolag ställde till med helvete och vi var i sluttampen av att bygga klart huset.

Att jag släppte frågan om modersmålsundervisning i teckenspråk för Ottilia  är helt klart förståeligt, men samtidigt ett litet blödande sår av dåligt samvete. Om jag inte slåss för Ottilias behov vem gör det då? Jag är hennes mamma. Hon är mitt CODA-barn. När Ottilia  i våras kom och berättade att ett barn på hennes skola har en förälder som talar franska. Att barnet har en alldeles egen lärare som kommer dit och ger modersmålsundervisning i franska blev jag glad. Vad kul. När hon sedan frågade varför det inte kommer nån lärare som lär henne teckenspråk högg det till ordentligt i magen. Vad skulle jag svara? Annat än  ”ja, det är väldigt orättvist. Du borde också få modersmålsundervisning i de språk du använder hemma. Det är diskriminering.” Jag lämnade in en ny ansökan inför det nya skolåret, men fick avslag igen.

Bild 2015-11-06 kl. 21.31I somras var jag på en föreläsning för dövblinda föräldrar som jag själv varit med och organiserat. I den föreläsningen talade en specialpedagog från Göteborgs dövblindteam om modersmålsundervisning i teckenspråk. Jag ville veta vad som gällde och inte. Där tog jag upp frågan ”Får en kommun verkligen ha olika regler för modersmålsundervisning för teckenspråk, jämfört med alla andra språk?” Helena. som hon heter, tog frågan med sig och på den vägen knöt vi kontakt. Hon tittade närmare på hur Örebro hanterade frågan och återkom med svaret att jag håller med dig. Nåt står inte rätt till här och jag ska hjälpa dig. Sedan dess har hon mailväxlat med ansvariga inom Örebro kommun och kunniga inom andra myndigheter. Det har känts så bra att ha nån som  talar för en. Helena, jag är dig så tacksam!

Till slut lyckades jag skriva ner det där mailet. Till slut. Det var väldigt terapeutiskt att göra det. Till en början gick det inte alls. Det kändes som om nån satt o högg mig och skrek ”Ingen lyssnar på dig. Funktionsnedsatta har inte samma rätt i samhället som andra. Du är värdelös, tröttsam, ensam. Du kan inte hjälp nån. Alla vet det. Kryp ihop och försvinn, din lilla insekt, så slipper samhället kostnaden av dig.” Om ni undrar hur ångest känns, så är det så. Det tog  mig ett par dagar att komma förbi det värsta. Panikångestattacker till trots fick jag ner det jag ville säga. Sakligt, påläst och genomtänkt…  Som ett stort, fett, mentalt plåster av bokstäver.

Och nu känns allt annorlunda. Självkänslan är tillbaka. Jag vet att det där mailet kanske inte förändrade ett skit. Inget jag göra kanske någonsin förändrar nåt. Det vet man inte, men jag kröp inte ihop och försvann. Den här gången heller. Jag är inte bara en kostnad för samhället, oavsett hur samhället (aka Magdalena Andersson) väljer att se mig, och det är inte du heller.

3 responses to “Kryp ihop och försvinn, din lilla insekt, så slipper samhället kostnaden av dig.

  1. Helt otroligt sjukt att inte teckenspråk räknas på samma sätt som utrikes språk gör!!! Borde även gälla bliss och liknande. Men personer med funktionsvariationer är inte lika viktiga som utrikes födda!!! AAAAARRRRRG! Krya på dig och fortsätt kämpa!

    • Alla borde få vara lika viktiga. Jag vill dock inte invandrare ska få skulden för att svenska politiker diskriminerar teckenspråksanvändare. Invandrare och funktionsnedsatta är två utsatta grupper som ofta ställs mot varandra och det är inte rätt.

  2. Att man kostar samhället pengar. Stämmer in på nästan alla områden i olika målgrupper ,oavsett vem vi är.
    Många som är födda med någon form av handikapp har alltid kämpat eller krävt sina rättigheter medan medelsvensson som plötsligt blir av med jobb eller försummar sina barn och inte är vana att det blir motstånd.
    Plötsligt vill gå med i någon form av hat grupp som kan skrika vad de vill för de inte har kunnat säga vad de tycker kanske pga. skitans jantelagen .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s