Karusellen

Hela karusellen kring modelljakten har rullat på i en rasande fart. På lördag är det final och modevisning. Det artar sig till att bli en riktigt rolig grej det här.  Arrangörerna går in för att göra allt tillgängligt för mig.
När jag gick upp i ledningen för lite över en vecka sedan med 200 röster mer än tvåan tänkte jag att det var bäst att kontakta dem så de hade chans att hinna förbereda sig. Själv behövde jag information för att kunna boka tolk.

IMG_0778De var positiva och tillmötesgående. Pjuh! Jag hade inte räknat med något annat, men risken finns ju alltid och då hade hela skiten riskerat i ännu en tråkig artikel om bristande tillgänglighet för funktionsnedsatta. Till en början fanns det många frågetecken, men efter hand har de suddats ut en efter en.

Tidigare i veckan blev jag intervjuad och fotograferad av vår lokaltidning. Jag är själv före detta dagstidningsjournalist så det känns alltid jättekonstigt att bli intervjuad. Hon frågade mycket om min sjukdom och jag är mitt inne i en känslig period när det gäller just den biten så jag kände hur jag totalt tappade tråden i vad jag tänkt att jag ville prata om och berätta. Man är van att prata om sin sjukdom, ändå låter det så himla sjukt när man hör orden komma ur ens egen mun. Hon frågade till exemplet hur allt ”började” och jag berättade om hur min hörselnedsättning upptäckts som 14-åriing och att det sedan visade sig att jag hade gråstarr som jag opererades för och även en neurologisk sjukdom. Senare i intervjun kom vi in på mina funktionsdnedsättningar igen och hon sa ”men då ser du bra nu ändå eftersom du opererats för gråstarr?”

”Jaha, nej, jag har rp. Den diagnosen fick jag när jag var gravid och gör att jag bara ser i mitten av synfältet. Sedan gick jag näthinneavlossning i höstas så jag förlorade typ all syn på höger öga. Det opererades jag för också, men jag ser väldigt dåligt på det ögat nu…”
Det lät som om jag hittade på lite på måfå. Mitt kroppsspråk avslöjar inte mina funktionsnedsättningar. Betraktare brukar bli förvånade när de får veta att jag har så pass tuff sjukdom som jag har. Själv tycker jag att det är lite konstigt att inte fler lägger märke till att jag läser läppar och därför inte ihållande kan möta deras blick när vi talar. Jag kan inte se munnen och ögonen tydligt samtidigt.  Jag tittar upp vid jämna mellanrum. Jag är extremt medveten om det men det verkar inte andra vara.  Jag har många knep, jag.

Det är sådana små skitgrejer man sitter och grämer sig över i efterhand. Sådant som journalisten troligtvis knappt reflekterat över. Eller tänkte hon att den här ögonflackande människan är ju helkonstig. Jag vet inte.  Skitsamma.
Artikeln kommer i alla fall i tidningen på lördag. Den lär ju ta upp intressantare grejer än vart jag tittar närjag pratar med folk. Att jag deltar i tävlingen och varför.

Nu är allt det roliga kvar. Prova ut kläder som ska visas upp, stylas och till slut upp på catwalken!

Annonser

2 responses to “Karusellen

  1. Du är ju bara den skitcoolaste jag vet! Själv är jag lite en sån där som vill synas, det ska jag erkänna, men aldrig att jag hade vågat ställa upp i en tävling för att vara med som mannekäng! =D

    Du har rätt i att vi funktionshindrade borde synas mer, men jag är helt övertygad om att du kommer att göra succé på den där catwalken – rullstol eller ej! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s