En dövblind bloggstafett

Jag har blivit utmanad i en bloggstafett bland dövblinda bloggare. Det går till så att man får en fråga utan en bloggare, svarar på den i sin blogg och hittar sedan på en ny fråga som man skickar till en ny bloggare.

Jag fick frågan från Torbjörn vars blogg jag faktiskt inte läst förut. Kul att hitta till den. Hans fråga var: ”Vilken är den viktigaste frågan som du brinner för som DövBlind?”

En fråga som gör mig väldigt engagerad är att man som funktionsnedsatt ska ha möjligheten att få vara en bra förälder. Att samhällets stöd inte bara ska gälla att kunna jobba och ta hand om sig själv. Kommun och landting bör erbjuda funktionshindrade föräldrar färdtjänst med säkra bilbarnstolar, hjälpmedel som möjliggör barnskötsel och assistans där hjälpmedel inte räcker till. Man är inte en sämre förälder för att man har ett fysiskt funktionshinder. Man behöver bara vara mer medveten om sina begränsningar och ta hjälp med vissa saker. Det farliga är snarare om man som funktionsnedsatt förälder inte vågar söka hjälp i rädsla av att bli bedömd som opassande förälder eller inte är medveten om vad man bör ta hjälp (assistans) till för att klara av ordentligt. Då riskerar barnet att fara illa och det är aldrig okej. Socialtjänstens mål är att hjälpa föräldrar att vara föräldrar och min erfarenhet är att de uppmuntrat och stöttat mig. Jag hoppas att det ska få vara så för andra föräldrar också. Jag tror att det är viktigt att funktionshindrade föräldrar syns i samhället så folk kan se att vi lika självklart kan bli föräldrar som de och att det inte innebär att barnen får en sämre uppväxt. Det finns ingen anledning att tro att jag som dövblind eller rörelsehindrad inte kan ge min dotter allt som hon behöver. När jag blev mamma trodde jag att det var synd om mitt barn som hade en mamma med funktionsnedsättning. Idag vet jag att jag inte skulle vara en bättre mamma om jag hade en frisk kropp. Jag har ordnat det bra och hon går inte minste om något. Jag är ordförande i en förening som fortfarande är i startgroparna. Den heter Funkisföräldrar som går ut på att stötta varandra och andra med någon fysisk funktionsnedsättning som är eller vill bli föräldrar. Vi träffas varannan måndag och leker med våra ungar.

Läs gärna Ninnies blogginlägg där hon beskriver på vilket sätt hon balanserar föräldrarollen och assistenternas funktion i deras hem så förstår ni vad jag menar. (klicka på blogg och sedan senaste tankarna.) För mig är hon en stor inspiration som mamma och tuff brud!

Torbjörn, jag hoppas att du fick svar på din fråga. Jag tänker skicka vidare staffetpinnen till Cia som jag vet ganska nyligen startat sin blogg. Frågan jag skickar till henne är:  Om dina barn bara skulle komma att minnas en enda sak du lärt dem, vad skulle det vara?

Jag väntar nyfiket…

 

One response to “En dövblind bloggstafett

  1. Vilket bra svar! Jag finner detta ämna jäkligt intressant, dels för att jag är själv pappa men också för att det skall vara en rättighet att ha en fungerande familjesituation oavsett bakgrund. Du skriver riktigt bra och jag följer din blogg med stort intresse! Önskar dig en God fortsättning! Mvh Tobbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s