En sån där dag, ni vet…

 

 

En tuff, men givande dag går snart till ända. Jag gav mig fan på att jag skulle orka ta mig till jobbet idag efter två smärtsamma vilodagar. Ångesten är den trogne följeslagaren. Jag var skakig och trött men hade mindre ont än tidigare. Jag kunde inte äta frukosten själv utan behövde hjälp. Det kändes jättejobbigt. Jag kröp ner under värmefilten och tyckte synd om mig själv en stund. Den var fruktansvärt skön att mysa under och vi hade lite svårt att skiljas åt. Jag orkade mig iväg i alla fall och när jag väl var på jobbet rullade det på lite lättare. På jobbet hade de satt upp en klädhängare i min höjd. Yey! Det var först förra veckan som jag kom på att be om en trots att jag använt rullstol på jobbet i typ ett halvår. Ha! Skönt att ha jobbgöra att fokusera på. Jag pillade med photoshop och indesign mest hela förmiddan.
Hem
Vilade så gott det gick med ångesttankar

20121011-221929.jpg

14.30 skulle arbetsterapeuten komma på hembesök. Assistenten skulle börja först kl 15.00 så jag satt i soffan, redo med med varseblivningsdosan (som vibrerar när dörrklockan ringer) i högsta hugg. Lite senare vibrerar den. Det tar tid att få igång elrullstolen och när jag väl kommer till dörren är hon borta. Jag sätter mig i soffan igen och väntar. När assistenten kommer är jag en liten gråtande flicka och det värsta som kan hända i världen är att jag inte hinner öppna dörren för arbetsterapeuten. Skönt att böla ut all ångest även om det blev över en fånig petitess. Det är väl oftast precis så bamsetårarna kommer. Man är skitledsen för att man är trött, har ont och inte kan äta själv men gråten kommer över att man inte hann öppna en sketen dörr för en arbetsterapeut som inte får ett dugg ont av det.

20121011-221942.jpg

Lite senare ringer en färdtjänsthandläggare som ska utreda om jag är behörig till riksfärdtjänst med specialfordon inför en resa jag ska göra till Stockholm i november. Hon vill veta exakt vilka mina svårigheter kan bli om jag ska resa till en annan stad om vintern. Istället för att tänka positivt blir man tvungen att vända ut och in på sig själv och bli den totala pessimisten. Förutse alla faror som kan uppstå om man skulle försöka sig på resan ensam med tåg. Allt man inte skulle klara av att göra utan just ens egen personliga assistent. Alla problem, alla svårigheter och alla tänkbara motgångar som kan drabba en.
Efter att ha hållit mig upprätt i kragen en hel dag får jag vältra mig i pessimism så det väller över åt alla håll och kanter. Och gissa vad, det är rena terapin för när jag är klar känner jag att jag är stark ändå som vågar resa och orkar jobba med smärta, ångest och allt. Min assistent har teckentolkat hela samtalet (för handläggare kan verkligen inte använda andra kommunikationslinjer än telefonen även om de ringer till en gravt hörselskadad person.) Jag har fått veta att jag kommer bli beviljad riksfärdtjänst med taxibil. Det  underlättar min resa väldigt mycket och det känns som värsta segern.

Ottilia kommer hem. Vi leker att vi fiskar en stund och myser i soffan. Till kvällsmat gör jag blomkålsmos med getost i och stekt korv. Shit, vad gott det blev!

6 responses to “En sån där dag, ni vet…

  1. Är man arbetsterapeut och gör hembesök till rörelsehindrad/rullstolsbunden person måste man fatta att man får vänta lite längre på att den öppnar dörren.
    Jag blir arg. De måste väl få veta att du var hemma men inte hann att öppna…eller

  2. Anna Marrtinson

  3. Jag begriper INTE detta, Frida! En arbetsterapeut är välutbildad och har (?) stora kunskaper om hur människokroppen rör sig, speciellt om en person använder rullstol… Naturligtvis skulle hen ha väntat!!! Det är inte du som ska gråta, utan hen…

  4. Du, klarade den människan inte av att vänta tills dörren öppnades så förtjänar den att inte få träffa dig, att behöva krångla med att boka ett nytt besök och definitivt en dräpande Frida-blick som säger att den är ganska korkad som inte fattade att du var där inne och det bara tog normal ta-sig-till-rullstolen-och-komma-fram-till-dörren tid.

    Däremot är det ganska skönt att ha nått och gråta över ibland, själv väljer jag att titta på program som djurakuten eller home makeover, sitter bölandes i soffan ”de är så snääääälllla… han har så oooooonnnnnt!!!”

    Men askul att du fått färdtjänst!! blir skönt för dig att slippa hålla på med tåg och liknande. (nu är det bäst att jag skriver: inget ont om tåg, det är trevliga färdmedel!! annars får jag väl hela din och halva min släkt på mig..)

  5. På riktigt?! Om man som arbetsterapeut vet att man ska in till en person som tar sig fram medelst rullstol, så väntar man väl en stund extra, eller ringer på mobilen och bara dubbelkollar att man är inne och mår bra? Är personen i fråga på helt fel plats?
    Jag håller hårt i tankarna för att inte gå till personliga påhopp (vem vet, stackarn kanske läser din blogg).
    Enda positiva jag kan se i detta är att du blev så ledsen att du började gråta, bryt ihop och kom igen, det är min Frida det!
    (På dom nu ordentligt, de tål betydligt mer än vad man kan tro.)

    Du är fanemig bäst hjärtat!

  6. Usch vad jag känner igen precis det du skriver om den lilla tuvan som stjälper det stora lasset! Är just nu själv inne i en sån där jobbig ”DövBlindkris” som Anne-Maj kallar det. Jag kan bryta ihop och bli ledsen för riktiga skitsaker, fast orsaken egentligen ligger på ett djupare plan.

    Det går upp och ner och när man är där nere, så finns det bara en väg: UPP. Och det är skönt att veta. =)

    I ditt fall visade det sig tom vara en välsignelse att du blivit så ledsen och arg precis innan Riksfärdtjänsthandläggaren kom, för då var det lättare för dig att plocka fram det negativa och få fram de du ville ha sagt. Tänk om allt varit på topp, då hade du förmodligen glömt berätta en massa saker som är jobbiga vid resor och inte fått fram varför det är så viktigt för dig att få Riksfärdtjänst.

    Det var nog ingen slump att vibratorn inte fungerade som den skulle…

    Kram! // Tina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s