Annars kliar jag mig i rumpan!

Klockan har passerat sju och hemma på ledgränd innebär det att disneykanalen har slutat sända barnprogrammen och att det är dags för Ottilia att göra sig i ordning för sängen. Hon klär på sig pyjamasen utan hjälp, men sjunger och dansar samtidigt så det ser helt galet underbart ut. Mamma börjar ana att det här kommer bli en kväll med utdragen läggning, men kan inte förmå sig att stressa på barnet som redan pyjamasdansat i någon kvart. Till slut blir hon klar. Assistenten tar Ottilia till badrummet och där gör hon allt hon ska utan krångel. Sedan läser mamma för Ottilia i hennes säng. Hon lyckas snacka till sig två sagor och en sång, men när hon inte lyckas snacka till sig fler sånger blir hon ledsen och gråter bittra tårar. Mamma pekar på klockan som hunnit bli lite väl mycket och säger att det är dags för ”Gud som haver…”.
-Nej, inte än. Jag vill  höra törnrosasången!
-Nej, det är sovdags, säger mamma.
-Då kliiar jag mig i rumpan faktiskt, hotar hon ilsket.
-Det spelar ingen roll, svarar mamma och skrattar förvånad.
-Jag kliar mig i rumpan tusen gånger. Mamma bryr sig inte mycket utan släcker i taket, så Ottilia tar i ännu värre. Jag kliar mig i rumpan hundratusengånger!
Nu kan mamma inte hålla sig mer utan stupar garvande ner i sängen. Det gör Ottilia ännu argare, men det kan inte hjälpas.
-Jag kliar mig i rumpan hundratusenetthundra gånger, ända tills imorgon bitti, säger hon och börjar sen gråta. Mamma försöker trösta.
– Du behöver ju inte klia dig i rumpan hundratusenetthundra gånger!
-Men nu måste jag ju det, svarar den arga flickan, för du sjunger ju inte törnrosa!
Mamma skrattar så att hon knappt kan andas men tystnar tvärt för Ottilia ´vet vad hon ska säga för att få mamma att bli alvarlig på stört.
– Sjung törnrosa annars slår jag dig, mamma!
-SÅ SÄGER MAN INTE! Inte till nån.
Då börjar Ottilia gråta ledset och utmattat. Mamma kramar om henne. Hon är väldigt jättetrött. De kramas en stund och pratar om allt. Sen är det dags för mamma att gå, så Ottilia kan somna själv och få en guldstjärna imorgon. Mamma önskar att hon kunde ligga kvar och gosa en stund men Ottilias stjärna är viktigare. De får gosa i morgonbitti.

Annonser

2 responses to “Annars kliar jag mig i rumpan!

  1. Det där känner man ju igen. Ja inte den snygga hanteringen men den ilskna ungen. 🙂

  2. Ååh, är det hos dig man går tålamodskurs? Jag behöver helt tdligt studera Mrs F Inghamn ordentligt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s