De som ser och hör men inte vet så mycket.

 Eftersom jag och några goa vänner jobbar en del med att dra igång en förening för funktionshindrade föräldrar  som träffas i Örebro har jag snurrat runt lite på nätet idag på jakt om information om vår målgrupp. Jag snubblade över en forumstråd skriven av en gravid kvinna med ett funktionshinder. Ett av svaren gjorde mig full i skratt.

Vad skulle du tänka om du såg en funktionshindra person med barn? Vissa verkar tycka att (fysiskt) funktionshindrade inte borde få vara föräldrar överhuvudtaget, att det är synd om barnet, medan andra peppar som bara den och aldrig tvivlar på ens förmåga i föräldrarollen. Jag är själv en funktionshindrad blivande mamma och jag är stark psykiskt på många vis men just när det kommer till detta är jag jätterädd. Rädd över vad folk ska tycka. Fjantigt jag vet, men så är det.

Ge mig gärna ärliga svar! Vad skulle DU tänka om du såg en förälder utomhus med sitt barn, där föräldern uppenbarligen har svårt att gå eller sitter i rullstol? Skulle du tänka någonting alls?

 De flesta svaren var positiva, men så kommer den här stackars människan:

Det beror helt på vad det är för funktionshinder. Att vara rullstolsburen gör väl ingen skillnad alls?

Däremot har jag sett föräldrar som har varit döv-blinda och föräldrar som varit helt förlamade och inte kunnat kommunicera eller sköta någon mikroskopisk del av det praktiska som det innebär att vara förälder. Då tycker jag att beslutet att få barn har varit för själviskt. Även om det låter väldigt krasst och diskriminerande. Livet är inte rättvist.

/Anonym

Ja, det är ju så man skulle kunna bli jävligt ledsen, men det blir jag inte. Inte blir jag arg heller för stackarn kan ju inte rå för att han/hon/hen/den inte vet så mycket. Anonym tror förstås att om man inte kan kommunicera på det sättet anonym kommunicerar, ja, då kan man inte kommunicera alls. Jag vill egentligen inte vara oartig men måste säga att det är lika befängt som att tro att människor, som inte kan svenska, inte kan prata med sina barn. Att franska föräldrar inte kan prata med sina franska barn på franska, för de kan inte svenska. Förstår ni? Det är verkligen befängt. Men men, Anonym kanske aldrig har träffat en person med dövblindhet och fått lära sig att vi kan kommunicerar med händerna. Vi har ett eget språk: ett taktilt teckenspråk. Om Anonym nu fick träffa en dövblind person och dennes barn skulle anonym snart få veta att småbarn lär sig teckna lättare och tidigare än de lär sig prata. Men det är väl det som oftast är problemet med fördomar, att människor inte tycks se mer än sig själva och sina sanningar innan de börjar döma andra.  

Nu till poängen, när man läser hur människor tänker när de inte riktigt vet nåt om det de tänker på, då blir det väldigt tydligt vilken katastrof det är att handläggare och andra professionella  på socialmyndigheten, försäkringskassan, LSS, färdtjänst och andra myndigheter inte fått nån allsidig utbildning om funktionshindrade.  De är ju också bara människor som ofta inte vet så mycket bättre än det som de personligen upplevt.

Källa:http://www.familjeliv.se/Forum-4-362/m53556810.html

3 responses to “De som ser och hör men inte vet så mycket.

  1. Klockrent.

  2. Kan bara hålla med, för det är så de flesta reagerar, tyvärr och i alla situationer

  3. Gu’ så bra du är på att sätta ord på det, Frida! =) Bara rubriken säger ALLT!

    // Tina, DövBlind. (Vad-det-nu-kan-betyda???)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s